Historia

Storsudret – en kulturbygd i utveckling

Ibland kallas det Sveriges Provence – man syftar på ”Storsudret”; den sydligaste delen av Gotland.

Storsudret, som består av de fem socknarna Fide, Öja, Hamra, Vamlingbo och Sundre, har blivit ett positivt begrepp för många; naturligtvis för dem som bor här permanent, men också för dem som bor här under delar av året och för alla besökare.

På tre sidor omgivet av hav och strand erbjuder Storsudret många unika naturupplevelser. Man kan här vandra längs kilometerlånga sandstränder, klapperstensvallar och de stora raukfälten Holmhällar i Vamlingbo och Hammarshagehällar i Hamra. Även i övrigt är landskapet omväxlande. Längst nere i Sundre och Vamlingbo utbreder sig ett hedlandskap, sedan följer ett bälte av barrskog, för att avlösas av lövängarna i framförallt Öja och Fide. En gång tiden bredde här stora våtmarker ut sig i landskapet. Idag är en agmyr, Muskemyr i Sundre, outdikad. Här finns en rik fågelfauna och längs myrens stränder en variationsrik flora bestående av bl.a. flera orkidéarter.

Samtliga fem kyrkor är medeltida, var och en med sin speciella byggnadshistoria. Intill tre av kyrkorna - Sundre, Öja och Hamra - finns det kastaler, eller försvarstorn, bevarade.

Den ståtliga prästgården i Vamlingbo påminner om en senare storhetstid. Man kan här besöka ett museum där den välkände fågelmålaren Lars Jonsson inrättat en permanentutställning ”Museum Lars Jonsson” och i en av de gamla ladugårdslängorna är sedan några år Gotlands enda naturum inrymt. Bakom huvudbyggnaden är en praktfull trädgård under uppbyggnad.

I norra Vamlingbo har vi ytterligare ett museum, nämligen Bottarvegården; typisk för 1800-talet. Här finns Gotlands längsta agtäckta ladugård, c.a 40 meter. Sedan 1922 äger Hoburgs hembygdsförening Bottarvegården, där man förutom museiverksamhet även driver annan kulturverksamhet som föreläsningar och teater.

Också Stenmuseet vid Kättelvik är en sevärdhet. Man får här en god inblick i stenhanteringen - en mycket betydande näring under långliga tider